i en solig glänta dansar döda soldater
och vreden som kastade dem över floden
bortom hungern
bortom all åtrå och längtan
har vänt sig bort
har stillnat i glömska
jagar nu andra villebråd
men ett sidospår
av glömska förnekad
förvisad till bakgård
dit solen aldrig når
fortsätter envist att söka
där hungern vallar sin flock av huggtänder
och odjurets käftar har fastnat
i vassa vitbryderier
spetsknypplerskans vadderade tofflor
inlindade i glömska
tassar längsmed slagghögar
invid rykande bråddjup
den valsen går i tvåtakt
och dansas helt utan manus
i total ensamhet
och den trasiga regelboken
rätvinkligt instoppad
är ett givakt-monopol mot bättre vetande
hängandes utanför och bortom
för det finns en galenskap
som inte frågar efter blod
som varken vet ut eller in eller upp eller ner
som döljer allt vackert
under lager av kolstybb och likvakor
och grovsmedens nycklar är elefanter
rostiga krokiga berså-elefanter
översållade med syrenblommor
de vakar ständigt
håller uppsikt över glömskan
och minnet läcker grönska
snirklig doftande glömska
leende åker hon rutschkana
bekymmerslöst kanar hon utför
snart upphör hennes medvetande
hon blir på nytt en liten prinsessa
ärver ej något kungarike
men hela stjärnhimlen öppnas
och dess gnistrande drömmar viskar hemligheter
rakt in i hennes förundrade ögon
Fri vers av Rublev
Publicerad 2020-03-08 20:43
Engel
Så oändligt mycket större än de vita raderna av gravstenar. Att minnas verkligheten. Deras verklighet.
2021-04-27
ej medlem längre
Att få läsa dig är som att djupdyka i en värld där magin och en viss sagokänsla aldrig är långt borta från verklighetens grymma käftar. I detta vackra och starka bildflöde dröjer jag gärna I en dans mellan minne och glömska: "men hela stjärnhimlen öppnas/dess gnistrande drömmar viskar hemligheter/rakt in i hennes förundrade ögon"
2020-04-06
Solweig Jansson
Oj, vilken dramatik och skönhet !
2020-03-14