minnet av dig glider undan
vill inte låta sig fångas
inte helt och fullt
men jag uppfylls av
försiktiga eldsflammor
ett visshetens skuggspel
skönjbart endast när
natten är som mörkast
och jag bländas på nytt
av din skönhet
din oskuld
du viskar:
när stjärnor faller
möts vi igen
Fri vers av Rublev
Publicerad 2020-03-09 00:11
Fredrik Axelsson
Så snyggt, hur det knappt skönjbara väcks till liv och bländar. Den där rösten som bara kan höras i elden i skuggspelet. En tavla som börjar leva. En röst som lägger sig inuti ett mottagligt hjärta, i tystnaden får örat läggas mot gamla vackra kapitel. En resa att vilja klamra sig fast vid.
2020-03-09
Blåbäret
Som en evighetssekund att få hålla och aldrig vilja släppa taget om... E.n dröm drar förbi och plötsligt är man där igen.
2020-03-09