jag har inga dikter kvar inom mig
det är som om hackspettarna tog mig
för skogens murkna träd
som om ihåligheten ekade genom
galaxerna
ropade efter dem
som bödlarna skriker sig hesa
efter fermenterat kött
och medan de sprätter upp min buk
med sina sylvassa näbbar
ser jag de maskätna hålen genom tapeten
hur de närmar sig
med en barnmorskas varsamhet
Fri vers av henke_r
Publicerad 2020-05-28 00:10