Kal bergssluttning i sensommardagar.
Träden urholkade och gråbleka,
inte ens ekorrar och bladlöss
bebor dem längre.
Jag minns rosenskira ögonblick,
och vinden som sätter
halmstrån i dans.
Ingen mer lyster.
Precis som för Orfeus,
försenad och desperat,
är sommarsolen
för mig evigt hånande.
Fri vers (Fri form)
av Kajsa M
Publicerad 2020-08-01 17:48
ej medlem längre
Så fint! Du är så duktig.
2020-08-02