varför hör jag tystnaden inuti skurarna
en gång, var vi fler
varför hör jag rop från en glömd gård
en gång, var vi fler, som såg
värme och skogsskymning i varandras ögon
Fri vers av Fredrik Axelsson
Publicerad 2020-08-11 20:51
ej medlem längre
Så tydligt och med poetiskt djup framträder tystnadens förlorade rum, förmågan att stanna upp, att höra och se. Mycket lyckat i sitt poetiska uttryck och sin koncentration!
2020-08-16
Lena Staaf
Vemodig och undrande dikt, sökande.
2020-08-12
Ulf Carlsson
Instämmer med signaturen "Kajan" och försöker förklara varför: Här ställs frågor, inte retoriska med självklara svar utan frågor utan svar och utan frågetecken. Här understryker oklar syntax och fri interpunktion den villrådighet som "jaget" upplever. Här ekar anaforerna i minnets labyrinter som glömda folkvisor från en svunnen och saknad tid. Rubrikens "Få" kan läsas som ett verb men hellre ett obestämt pronomen. Numera är det lätt att räkna de lyckliga stunder som flera delade förut.
2020-08-12
Sparvögat
En längtan viskas i din vackra, sorgtyngda dikt...
2020-08-11
Kajan
Övergivenhet, eller snarare isolation är känslan som jag upplever när jag läser texten. En tystnad i själva samhällskroppen; i själva tidsandan. Finstämd dikt, kvarlämnar vemod.
2020-08-11