För varje steg blir jag längre.
I vindens klor vinglar jag fram och tillbaka.
(hit och dit)
Bortom skymningen når jag ändå inte.
Och träden växer inte ikapp.
En tyngd näst intill sig
hade varit en befrielse.
Då hade jag sluppit undra.
Fri vers (Fri form)
av Kajsa M
Publicerad 2020-08-22 12:40
ej medlem längre
Wow! Det här är stor poesi!
2020-08-22