Solnedgången som rör sig
över fönsterrutan mittemot min egen,
den ger falsk ro.
För jag vet ej om den är verklig.
Den är gjord på mänskligt material,
av mänskliga händer,
och ses av mänskliga ögon -
som mina egna.
Men den är ej verklig.
Så när jag faller inuti den, i trans, vet jag
inte var eller vart jag hamnar, om den nu
inte är verklig.
Fri vers (Fri form)
av Kajsa M
Publicerad 2020-11-06 15:58
ej medlem längre
Fint skildrat om innerlig oro och den framtid strax där bortom som är vår tro.
2020-11-07
ej medlem längre
Wow! Intressant och vacker. En av dina bästa!
2020-11-06