(Un altro giorno)
Hängivelsen
försakelsernas scenografiska sortier
det som skälver och tar tid
som kvarlevandets sträckta flockar
asymmetriska gensvar
över förrymda åkermarker
En stundomsinnad allhet
som ändå mildögt
likt livets namnlösa skugga bär bud
om oss, om allt
om stjärnornas vagga
Kanske är varat en viskning
en sparv, en sollyst sten, ett regntungt blad
en brinnande natt ristad i havet
ett plåstrat fragment av en dröm
ett avtryck av någon vars år smyckats av masker
Långt bortom Piazza Duomo
där döda skuggor oavbrutet passerar
finns trösten , sparsamheten , bouganvillean
formlösa säsonger
ett annat imorgon...
Fri vers av Domenico
Publicerad 2020-12-01 09:46
ej medlem längre
Alltid oväntat, alltid sällsamt vackert och stort att få se världen genom dina ögon, som här mästerligt tecknat växer dagen i natten och en evig pendling mellan mörker och ljus. Jag fastnar för hur du så självklart lyckas teckna skuggorna som gestaltningar av både liv och död. För det är väl så tillvaron är, både full av mörker och ljus som existerar i nära samklang med varandra.
2020-12-02
Bjarne Nordbö
Det är en njutning. Att följa dina ord. Som gör att det händer något när jag läser. Tack för att du fortfarande delar här. Som tupp i hönsgården. Mvh. Peace.
2020-12-01
Kajan
Storslagen poesi där livets hela spektrum ryms; ögonblicket och det vidare perspektivet i samklang.
2020-12-01