Inspirerad av en skrivarvän...
Ingen uppfinner frånvaron
våra berättelser slutar alltid i monokromi
reducerad till ogiltighet
underordnad
belastad av vikten
kvartsitblek
inrymd i en rastlös drift
av nyanser, luminiscens, aningar
värdelös, flyktig, styrd av inga regler
framför namnen
långt bortom glansen av ting
det tysta som går i gräset
det obeslutade, tvetydigt fascinerande
nattviol och näktergal
Då människan dör
är natthimlen vidsträckt och fri...
Fri vers av Domenico
Publicerad 2020-12-16 23:48
Midnattsljus
En folkmordsvurmande text... misstänker att författaren är ett stort fan av Jimmie Åkesson... samt något labil....
2025-10-21
Stefan Tho
Underbara metaforer!
2023-12-07
Solstrale
Starkt metaforiskt med säker ton! Tack!
2020-12-18
Stanley Rydell
Stor berättelse som bör sin egen tyngd! Gillar ditt sätt att skriva mörkret och ljuset som skymtar i slutet - mycket vackert!
2020-12-17
ej medlem längre
Livet och existensen har en flyktighet och svårgreppbar skönhet som du så skickligt fångar med ordens mörka penseldrag. Du öppnar för ett evighetsperspektiv när blicken lämnar jorden vi går på och glider upp mot natthimlen. Vackert och innehållsmättat.
2020-12-17
Kajan
En bild av liv; eller egentligen en känsla av helheten, själva sammanhanget. Orden framstår som penseldrag, ”...nyanser, luminiscens, aningar..” om de närmast omärkliga förskjutningar som pågår. Ovanlig och vidsträckt poesi.
2020-12-17