Dessa trådar och trådar och tvättlinor
vävda som förkläden som nätundertröjor
som blöjor åt den rodnande solnedgången
där vi en gång …
Och allt detta klibbiga ur nät på nät
motvilligt förenande de överblivna
i hesa och rödbrustna rader på linor
som kanske aldrig …
Och när krasandet i världen omkring
när små och stora saker om vartannat
blandas som färger till brunt eller likblått
kan man nästan …
Och långsamt när en enda, eller två eller fler
når över en tröskel om det där enstaka händer
om något vänder en dag eller vecka eller månad
just då …
Fri vers av Mats Gyllin
Publicerad 2021-03-30 13:09