Jag lovar att jag ska
ta längtan i min famn, och krama ur den
tills enbart hårda kristalldroppar får bryta huden itu.
Ja, jag vågar!
Och jag ska välja skuggorna på väggen, och minnas
att det är ljuset, inte mörkret, som framhäver skräcken.
Jag undrar om mina fingrar kan nå runt alla träd? om
hjärtevågor skvalpar mot alla stränder?
Jag ska minnas att tiden är oändlig,
när jag känner, "min egen vår - overklig!"
För när jag tittar ut genom fönstret,
lyser allting grönt, som aldrig förut.
Fri vers (Fri form)
av Kajsa M
Publicerad 2021-04-14 11:56