en man i sina bästa år.
stod vid en tjärn
under sin värsta stund
allt var över
Med en jordmån kargare än salt
Försökte han odla sig själv
sina dagar och nätter
sin himmel och de tårar som brann
vattnet blev det som förenade
Ur ett djup till ett annat
Tunna dimridåer ovan vattnet
rörde sig förföriskt
i den stillsamt mjuka vinden
vaggandes en varelse
riven av misstrons törntaggar
ögonen slöt sig och ro infann sig
Man kunde tro att allt borde vara kaos
trots detta slöt sig sorgens stilla famn
kring mannen vars tårar tog slut
gång på gång under tider av sökande
aldrig fann hans själ några rötter
att jorda en sällsam storm
Istället stod han stark i det yttre
som nu slutligen rämnade
Övriga genrer av Hopplös själ
Publicerad 2021-08-01 23:52