Jag använder det lilla ordet "hen" i skrift.
Det finns flera anledningar till det: Krampande fingrar är en av dem, en annan är att jag gillar att vara effektiv.
En skulle kunna vara att jag tycker att ordet behövs och alltid retar det någon!
Jag kommer väl ihåg första gången jag verkligen behövde det.
I kontakt med socialchefen behövde jag skriva "Pernillas socialsekreterare" för tredje gången och med krampande fingrar var det inte lätt. Jag bytte ut det mot "hen" och fick genast en mer lättskriven text!
Jag kunde ju omöjligen veta om vederbörande var en han eller hon.
Därefter har jag använt "hen" i avsikt att underlätta för mina fingrar och det har aldrig skapat tvivel.
Möjligen har det retat gallfeber på yrkesinnehavare såsom läkarsekretare, chaufförer av färdtjänstbilar, socialsekreterare och andra med långa titlar, som jag ibland omtalar i skrift.
Mest retar det, av någon anledning, frireligiösa och folk som inte fattar att man inte avser något "tredje kön" (ett vanligt argument mot).
Man avser att benämna en hon eller han i dennes yrkesroll om denne/a har en, i skrift, komplicerad titel.
Övriga genrer av kirsti ylinikka
Publicerad 2021-10-20 11:22
M M Mannheim
Den jag inte vet om det är en han eller en hon den kallar jag för det köns lösa den! För det andra var det en betydelsefull inlaga av en som är säker i sin åsikt om hen. Som jag är i min åsikt är om den!
2021-10-22
Larz Gustafsson
Jag är stolt över att vara en vägrare. Vad har Nilsson att vara stolt över? Sin Lilla Fridolf-status?
2021-10-20
AiA Maria den fria
Rakt Konkret Användbar Formulering Tack!
2021-10-20
Staffan Nilsson
Snyggt formulerat om det goda med hen! Och träffande porträtt av alla sorters vägrare.
2021-10-20
Larz Gustafsson
Jag VÄGRAR att använda det ordet, och struntar fullständigt i vad andra tycker om det. Jag är inte "frireligiös" utan KRISTEN.
2021-10-20