Jag minns inga av våra bråk längre
Obetydliga saker
Jag drömde om min sorg
Den där sorgen du gav mig precis när du lämnat mig, du vet
Jag har begravt den nu
Men när den levde
Var den en ihålig längtan
Det var ett regnigt landskap
Leriga öppna ytor
Med grästuvor och stängsel
Skogspromenader med nakna grenar
Jag ville att du skulle säga att det bara fanns jag
Men så fanns ju hon
Fri vers (Fri form)
av Julia Sixten
Publicerad 2021-11-17 10:07
spitfire
Den där sorgen känner man ju igen, fint beskrivet
2021-11-18
Kajan
Ett begravt sorgens landskap att bära med sig, tänker jag; förhoppningsvis kan något växa ovanför.
2021-11-17