Jag minns ingenting från min barndom
att jag var rädd för kor och grannens boxerhund
men ingenting mer
att jag klättrade bland istidens efterlämnade
stenskravel och jättekast, där det växte druvfläder
min lekskolefröken hette tant Ellen
nej, jag minns inget mer
tant Elsa med det sura finska rågbrödet
som sa att jag skröt
inget minns jag
det var på 50-talet och min far
var ovän med grannarna
utanför fönstret växte stjärnor och jag
kunde läsa själv
barnen var vilda där bland barackerna
och jag kunde inte ens cykla
jag minns, minns inte
flickan som berättade att hennes pappa
kom hem full och slog
minns inte hennes väsen
förstod inte tungsorgen i hennes
ansikte
jag minns inte berget men minns att pojkarna
byggt en koja där
jag satt och försökte förstå människorna
Fri vers av Ingela Svenson
Publicerad 2021-11-27 05:34
Monika A Mirsch
Det var häftiga tankar i krokiga slängar - GILLAR!
2022-07-19
Lehva
Tycker om ditt sätt att beskriva händelser och människor. Du berör.
2022-07-09
Nanna X
Du minns visst en hel del, bara processen får lite tid på sig. "Gamla människor har inte svårt att minnas, de har bara så fullt i själens skafferi". Ett visdomsord från ICA-kuriren som hängde på min anslagstavla när jag var tonåring. Och haha, du är ju verkligen inte gammal! Roligt att läsa dig igen på sidan!
2021-11-27
TrollTörnTrappan
Intressant hur det ena efter andra kryper fram... trots allt alltmer konkret! Bekant hur människor ägnar sig åt förnekelse.... mer eller mindre medvetet?
2021-11-27