I hans mörka mylla
Den nakna jungfrun
Slog ut som en ängel
I höstens karga jord
Allt dött efter halvsekels torka
Torra jordar utan livets lust
Hennes våta läppar
Fuktade åter till liv
Där döden förr var det enkla
Väck sorgens mantel
för en sista dans
I höstens livsbrand
Som flammar
i ett sista desperat försök
Minnen av våren
reser ljusgröna knoppar
Änglaögon gnistrar
Med löften aldrig sedda
Lika intensivt som höstbädd
Stilla klär jag av alla fjädrar
Låter henne inte fly
Utan att se längtan
Låt det flamma mer framåt
än ängslan att se över axeln
Där det osäkra barnet
Ännu saknar närhet
Min famn må bli din hamn
Annars ramlar höstens sista tid
Lika sorgligt som påfågelns fjärilsöga
Fladdrande osäkert mot slutets hymn
Inget lever evigt trots att du söker
Värmen från allt jag förr saknade.
Övriga genrer av Hopplös själ
Publicerad 2022-02-14 20:07
Kajan
Intressant text, där språket med lång historia är framträdande och skänker en ovanlig atmosfär till helheten. Den lyckas vara självklar i sitt uttryck, även om texten är komplicerad och utmanande att läsa rent rytmiskt.
2022-02-15