när ett skratt har övergett mig
följer en hopplös tro på att jag kan
få känna lycka lika starkt igen
och då slås jag av en tanke
att ju mer jag älskar desto mer
kärlek får jag tillbaka och
det gäller allting även hon
som jag föraktar mest av allt:
poeten; me, myself and I
och i alla de glimtar av ro
och tilltro till den goda människan:
jag väljer att tillbe och se
att allting blir fanimej
bara godare och sötare och dödligare
när man vandrar själv
tillsammans med andra
och möts i den korsning där
trafiken är som tyngst
och pulsen lockar till närhet
Fri vers (Fri form)
av Essisen
Publicerad 2022-02-15 22:12
Sefarge
Insiktsfullt skrivet! Att det inte är Alldeles mörkt inuti utan att Lågan brinner där som gör att en orkar med allt annat utan -för? ;)
2022-02-16
agh.nilsson
bara att fortsätta vandra kärleken tar aldrig slut
2022-02-15