Blekt och dimhöljt reflekterar månen solljuset.
Tålmodigt borstas skuggorna bort.
De undflyr in under tunga mossbeklädda grenar av minnen.
Allt som är vackert har gått sönder och avslöjas brutalt.
Förr var du min längtans stråle.
Nu känner jag inget mer.
Det du väckte är nu blott ett hånskratt.
En hård skare knastrar under mina fötter.
Det knakar och knastrar när drömmar går sönder.
Drömmar av overkligt stjärnstoff lurar tron att hoppas.
Att längtansfullt se upp mot skenet från himlavalvets nattljus är meningslöst.
När allt mist sin glans.
Kärlekens skimmer; en illusion som vaggar oss till sömns.
När vi sover vaknar mardrömmens värld.
Gubben i månen ler hemlighetsfullt.
Fri vers av Väsensskild
Publicerad 2022-03-18 20:10
Svart svan
..."lurar tron att hoppas"... en mycket träffsäker formulering som jag aldrig sett någon annanstans...
2022-04-23