Jag önskade mig den vackraste sommaren

Jag önskade mig den vackraste sommaren
Jag uttalade min önskan högt
Som om universum hade hört mig dök du upp
Och ja, det blev den vackraste på många år
Promenader hem till dig bara du och jag
Tillsammans
Skratt in på småtimmarna
Närheten jag törstat efter
Långa samtal om livet, döden och allt däremellan
Delade drömmar

Men...

Jag glömde att önska mig hösten
Som så många gånger innan kändes sommaren oändlig
Som om solens stålar skulle fortsätta värma medan du höll i min hand
Jag glömde kylan
Hur tomt det kan kännas då sommaren lämnat och du med den
Hur kunde jag glömma den höst som sprang emot oss medan jag omöjligt kunde stanna tiden?
Jag borde önskat mig mer
Men jag glömde att önska mig hösten

Universum hörde endast min önskan om sommar
En sommar som nu nått sitt slut