Så stilla allting plötsligt blev,
ett vacuum i en ständig storm.
Jag sitter ner och väntar stum
på att beröras eller dö.
Jag håller lusten i min hand
och vänder på den som en sten.
Försöker höra hur den ljöd
då den var själva livets frö.
Försöker känna vikten, värdet,
värmen i det vackert vilda.
Så flyger den en sista gång
och lämnar ringar på en sjö.
Bunden vers av OmE
Publicerad 2022-12-29 22:45
Ninananonia
Vackert väger du orden. Jag tycker om ditt vacuum.
2022-12-30
Inte_din
slutklämmen satt riktigt bra!
2022-12-30
jba
Gillar inledningen - "så stilla allting plötsligt blev"
2022-12-29