Logga in


En dikt om tiden.

Det förflutna sätter handfängsel
Framtiden lappas med silvertejp
Allt är tyst och stilla
Ena dagen sol och andra dagen moln
Akvariekärlek
När vattnet blir smutsigt och alla rycker på axlarna

Jag klippte av navelsträngen
Det förflutna ramades in med stötdämpare
Framtiden med sina oskrivna blad hälsar välkommen
Jag spränger vaacumbubblan och låter blod rinna
En infektion på evighetens lina läker långsamt

Jag bygger broar
Idag väntar jag med att göra rent
Tiden får visa vägen bort och tillbaka..



Fri vers av Mika I
Publicerad 2023-02-16 09:49


Cikoria Blå
Gillar texten, trots att jag inte begriper den riktigt. Kanske om förändring som måste ske?
2023-02-19