Logga in




Foto: Sparvögat

 

 

Vila stilla frusna vind ~ viska i mitt öra 
vila stilla frusna vind i tonerna sköra

Himmel över jordens mark, vila stilla stolt och stark
vila vid min sida över tidens mark

~~~~

Vila stilla måne stor ~ skänk mig ljus i natten
vila stilla måne stor spegla livets vatten

Himmel över jordens grund, vila vid min själ en stund
vila vid min sida över nattens grund

~~~~ 


Vila stilla stjärnor små ~ sänd mig hoppets gåva 
vila stilla stjärnor små i ert ljus jag sova

Himmel över jordens land, visa mig frihetens strand
vila vid min sida över fruset land

 

 



Bunden vers (Rim)
av Sparvögat
Publicerad 2026-01-14 16:14


La Magnólia
En dikt med en mjuk och varm ton som skänker ro och stillhet.
2026-05-22


Susen
Så vackert du målar fram stillsamhet med orden. Bilden i harmoni med texten
2026-01-23


Solweig Jansson
En underbar text / bön som - tycker jag - fullkomligt ropar efter att bli sjungen ! Lilla Sparvöga, tack !
2026-01-20


Anya
Så fina allitterationer. Din dikt är som en finstämd bön. Man blir lugn när man läser dina poetiska rader. Sannerligen en konst!
2026-01-16


Svante Källström
Upprepningarna får mig att genast falla in i ett meditativt läge när jag läser denna text. En sann övning i att bara vara i stillheten!
2026-01-15


Dolcehalit
Vacker och fridfull dikt! Snyggt!
2026-01-14


sphinx
Meditativt var ordet; som ett vackert mantra. Olika tema i dikten som i sig kan tolkas. Men som sagt, du skriver vackert!
2026-01-14


S.A.I. Steve Lando
en varmbärande alstring av finaste vilande karaktär, den andas det, den är det.
2026-01-14


Marita Ohlquist
En underbar tet som jag tolkar som en bön.
2026-01-14


Eva Langrath
En vacker dikt som för mig blir till en slags meditativ bön. Tack.
2026-01-14


Emanuel Sigridsson
Äntligen börjar jag känna mig vuxen nog att läsa Sparvögat. Men jag har ännu inget begrepp för vad det här egentligen handlar om i min läsning. En sak är dock säkert, det är ett äventyr i semiotik. Där ordet får en annan innebörd genom tonen. Att jag kommit hit har jag några att tacka: Mallarmé förstås, likväl Utler, men också Storåkern och så Athanasia (hon heter egentligen något annat).
2026-01-14