Jag borde strida vid fronten.
För lilla Amira.
För hennes föräldrar som inte längre finns.
Jag borde värna aktivt om naturen.
Och om djuren.
Utrotningshotade arter som snart ingen minns.
Jag borde engagera mig politiskt.
Stävja problemen.
Bristande vård. Våld. Gängkriminalitet.
Jag borde stå på barrikaderna.
Men här sitter jag.
Samvetstyngd. I all min litenhet.
Har jag ändå rätt att glädjas?
Över våren.
Över lärkans första drill?
När jag hör om alla öden.
Om allt lidande.
När jag som människa inte räcker till?
Bunden vers (Rim)
av MaLo
Publicerad 2024-02-25 21:35
Sefarge
Igenkännande sammanfattning! Men bättre det,än att alls ej bry sig?Och t.o.m tillgripa våldsam -heter gentemot andra?
2024-02-26
Kungskobran
Jag borde gjort de jag borde gjort de det är ingen ide att grubbla över de
2024-02-26
Marita Ohlquist
En bra text att läsa och begrunda.
2024-02-26
rostspik
Bra om den enskilda individen kontra samtidens fasor och politiska problem. Våren och lärkan bildar effektfull kontrast.
2024-02-26
Cikoria Blå
Vi måste orka glädja oss åt lärkan!
2024-02-25