Jag fann kärleken, kanske inte på den utsedda platsen eller där den skulle vara
I skuggan av det förflutna, där minnen dansar tyst
Där fann jag kärleken där den allra minst förväntades
Där den lyser allra starkast och klarast
Inte dit kartor når eller där stjärnor leder dig fram
Utan där själen vilar, i en oväntad skatt
Som en flod som möter havet, oväntat men ändå så rätt
Vår kärlek, en hemlighet som blomstrar starkt i dess diskret
I vardagens enkla stunder, i skrattet som ekar klart
Där fann vi varandra, en hel värld emellan
Kanske inte där berättelser börjar, eller där sagor ofta når sitt slut
Men där livet skriver dikter, på sidor utan rader
Vår kärlek likt en sång som vinden bär
Där fåglar sjunger och tiden står dig kär
Här står vi nu i kärlekens oändliga rymd
Där allt började fel, trots allt så rätt
I tystnadens harmoni
Ett evigt slut
Fri vers (Fri form)
av imperfektionisten
Publicerad 2024-03-03 23:22