Jag vill inte fara iväg, norr om din famn,
för det är där, det är som kallast, och kallas för nordpolen, minsann.
Jag vill inte fara iväg, söder om din famn,
för det är där, det är som kallast, och kallas för sydpolen, minsann.
Jag vill söka upp din värme, den sanna kärleken, minsann,
den som ligger i mittpunkten av de bägge väderstrecken, bredvid varann.
För det är där, det är som varmast, och kallas för ekvatorn –
tropiskt klimat och värme, när jag omfamnas och omvandlas i din famn, till glas.
Fri vers (Prosapoesi)
av Artocrates
Publicerad 2024-04-02 14:06
christian hüls
glas som i öppen bok glas som i kan krossas glas som i ... stark bild fin dikt ock
2024-04-02
Kungskobran
Kärleken är evig men föremålen kan växla
2024-04-02