Min fina, allt vaknar till liv när du stiger över horisontens tidiga morgnar.
Du lyser upp hela staden med ditt charmiga, breda leende,
medan jag sjunker ner under mina ljusa dagar,
och roterar bland stjärnornas tystlåtna, valsande rörelser.
Min kära, tiden min. Den är inne nu, att stiga över horisonten,
omtöckna staden med solida former av mitt mörker,
och skapa ännu större, rörliga skuggor som slungas över de öppna gatorna.
Medan tiden din, den är inne att avsända från horisonten,
sjunka ned, och lysa upp stjärnornas tystlåtna, omgrupperande formationer.
Fri vers (Prosapoesi)
av Artocrates
Publicerad 2024-04-14 20:26