Med oro i kroppen
går jag in till dig
Är du glad, arg
eller ens vaken
Du börjar gråta av
glädje när du hör att
det är jag
Sen blir du arg för
att inte någon har
öppnat ditt fönster
Men fönstret är
öppet
Du glider in i din
bubbla och blir tyst
För att sedan börja
gråta igen och ropa
efter din mamma
Du börjar skrika
på mig för att du
inte fått klippa dig
Försöker tala om
att du klippte dig
för två dagar sen
Mina tårar börjar
rinna vet inte om
du ser dem
Efter en stund somnar
du och jag sitter kvar
länge och håller din
gamla men lena hand
Vet att det är din
sjukdom att detta
egentligen inte är du
Men det gör ont ända
in i själen
Fri vers (Fri form)
av Emme
Publicerad 2024-05-09 10:44
M M Mannheim
Ja så är det Emma! Bra beskrivet, bra posi!
2024-06-08
Bibbi
Starkt berörande.
2024-05-13
Kungskobran
Rörande
2024-05-09