Farväl

Min svärfar var en charmig man,
livfull, energisk, med ett smittsamt skratt,
en räv bakom varje öra
och en kavalkad av historier om storslagna ungdomsäventyr
Han var alltid i rörelse, ständigt i arbete
och blev aldrig sittande någon längre stund
Utom på kvällen i favoritfåtöljen framför tv:n
där han kunde somna gott redan efter programmets första kvart

Min svärfar var också en besvärlig gubbe,
en kompromisslös, känslostark explosion
som gång på gång lyckades kasta ur sig
illa valda formuleringar i affekt.
Men man behövde aldrig fundera på
vad han egentligen tyckte och kände.
Han bar hela känslopaletten på utsidan
alla de starka färgerna tillgängliga vid varje given sekund.

De sista åren bleknade han bort
Hans färger gick från livfullt sprakande till svärtade sepiatoner
Han blev en man som väntade
på tåget som skulle ta honom till slutstationen
Han var klar med den här platsen
Väskorna redan packade
Avskeden sagda.
I sinnet var han redan långt härifrån

Igår reste han så
Och jag ser framför mig
hur han föryngras när han kliver ombord,
Ryggen blir rak, sinnet skarpt,
Skrattet lurar bakom hörnet
Så lutar han sig ut genom tågfönstret,
ler det där charmigt pojkaktiga leendet
och vinkar farväl till oss andra som står kvar på perrongen
när tåget lämnar stationen.