Inser att du nog aldrig gråtit över mig,
jag har aldrig hållt dig sömnlös,
du har aldrig saknat mig som jag saknat dig
inser att ditt hjärta aldrig brustit för mig,
att min röst aldrig gått på repeat i ditt huvud
du har inte haft fysiskt ont av min frånvaro,
du har inte analyserat mig, älskat mig,
aldrig på riktigt
Jag sitter här i lägenheten som en gång var vår,
demoner under sängen, i sängen, i varje vrå
demoner bakom duschdraperiet, i spegeln,
demoner utanför dörren
dom bankar och vill att jag ska öppna
så jag sliter av mig håret, minns smärtan, sveken,
låter högre makter ta över min kropp,
kroppen som jag ändå aldrig fick bestämma över
Inser att du aldrig tagit skada av mig,
att du oftast tog mig för givet,
att du älskade kärleken jag gav
men att du inte kände mer än så för mig,
jag matade ditt ego och
du älskade det, nästan krävde det
och nu är jag kvävd
Inser att du inte vet vad kärlek är,
trots att du sagt det,
inser att jag inte vet vad kärlek är,
för att du aldrig gav mig det
nu söker du min kärlek i andra
och jag hatar dig för det
jag hatar den lilla naiviteten som bor kvar i mig,
där du är en pånyttfödd man, en rehabiliterad man,
som älskar mig,
på det vis som du en gång sa att jag förtjänar
Fri vers av Assia
Publicerad 2024-08-10 02:11
Koloristen
"Inser att du inte vet vad kärlek är, trots att du sagt det, inser att jag inte vet vad kärlek är, för att du aldrig gav mig det" -Om du verkligen älskar den person som du skriver om i den här texten, då gör du det villkorslöst och no matter what. Ellers icke.
2024-08-10
Spiken.Online
Väldigt välskrivet och relaterar mycket. Det är jobbigt med alla dessa demoner. Kram
2024-08-10