dallrande hägring
i horisonten hänger.
luften kvav och varm.
vind sveper trädens krona
gör ändå ingen skillnad.
när himlen mörknar
och regnet till slut faller.
annan stämma hörs.
atmosfärens diktator
strider och ödelägger
befriande är.
att åter i ansiktet
solen få känna
och se att himlen är blå
borde alltid vara så.
Bunden vers (Tanka)
av Harriet Gullin
Publicerad 2024-08-31 20:02
the wildcat
sista stycket känslan där även vemodet sista raden
2024-09-03
Kungskobran
Hoppet finns alltid där, fint diktat
2024-09-01