Jag borde dricka kaffe nu.
Men livet står hela tiden i vägen
och jag gråter ner mina ord
på det fuktiga kollegieblocket.
Ensamheten kräver min närvaro
i meningslöshetens tankekarusell.
Det är natt nu.
Och jag ser inte mig själv längre.
Ratad, hatad, utan skydd
mot livet
och döden
och valet däremellan.
Jag borde dricka kaffe nu.
Verkligen.
Fri vers av Mats Kitok-Lundmark
Publicerad 2024-09-17 05:29