Hon som mitt tonårshjärta blåögt håller av spenderade natten med den impopuläre pojkvännen. Lunchrast; ute på skolplanen, vi tar en nypa luft och hon bär en lång, svart kjol och vårvinden leker i hennes lockiga hår. Plötsligt fastnar min blick på ett gäng vita fläckar på det annars så svarta tyget i höjd med hennes lår. Vi är nära vänner, så instinktivt grabbar jag tag i kjolen, säger ”Vad är det här?”, läppjar min tumme och försöker gnugga bort det vita. När hon inser vad jag gnuggar blossar hennes ansikte upp i en intensiv rödhet och våldsamt rycker hon till sig kjolen och stegar hastigt iväg med vad som tycks arga, bestämda steg. Mållös blir jag lämnad vid den sena insikten; ett smärtsamt aha som får mitt juvenila hjärta att sjunka i mitt bröst…
©MagisterZ 2024
Fri vers (Prosapoesi)
av Gräsänklingsdikt
Publicerad 2024-09-24 18:19