Foto: Sparvögat
Till mig tala, sorg av vingar
viska så mitt namn
Till mig tala, sorg av vingar
så förkläd min famn
Djupt inom mig viska så
aldrig, aldrig ska ni gå
Djupt inom mig sprid ert ljus
ge mig frid i sprucket krus
Bunden vers (Rim)
av Sparvögat
Publicerad 2024-11-19 01:08
Bengt J Malmsten
Visst vill vi alla bli tilltalade, erbjudas en öppen famn och bli berörda av kärleken som Du beskriver så fint. Och illustrerar på vackert sätt…
2025-01-14
S.A.I. Steve Lando
harmonisk excellens, med bravur
2024-12-08
ej medlem längre
Så vackra ord som uttrycker både sårbarhet i styrka. Jag tycker mycket om dina riktigt fina fotografier också!
2024-12-06
Susen
Förnimmer en tillbedjan att ljuset når fram. Då fint pch berörande skildrat tillika tilltalande fotografi
2024-11-30
Eva Langrath
du har ett vackert språk som berör mig på djupet. Det finns både en vila och en uppmaning till mig som läsare.
2024-11-22
Cecilia Rune
Så vackert skrivet.
2024-11-21
Marita Ohlquist
En vacker och berörande text som jag läser som en bön.
2024-11-20
Lena Staaf
Vemodigt, vackert och sorgset.
2024-11-20
ej medlem längre
Både högtid och romantik. Skulle jag vilja säga. " Till mig tala, sorg av vingar/ viska så mitt namn". En sådan strof kommer också nära. Som vanligt har ditt versmått/ rim ett fint flöde
2024-11-19
Eva Helene
så njutbart du skriver i denna vackra komposition som förstärks genom bilden.
2024-11-19
Anya
Sorg och saknad läser jag in i denna. Nej, aldrig, aldrig ska ni gå. Precis så känner man....ändå blir det så tillslut.
2024-11-19
Öknens Ros
Vemodsfulla ord, fint illustrerat.
2024-11-19
Emanuel Sigridsson
Ju mer jag läser dig så återvänder samma fråga: är detta ett nytt språk som kräver nya semantiska fält. Jag skulle vilja säga att Du bearbetar ett språk som romantikerna glömde.
2024-11-19