Foto: Sparvögat
Vintern faller vid min sida
vila stilla fruset land
Så som ljuset tiden bida
vila stilla sidenstrand
Vintern faller i mitt sinne
vila stilla frusen sand
Så som ljuset bär mitt minne
vila stilla sammetsbrand
~~ ~~
Som jag andas tyst i natten
du adiago hoppet bär
Som jag andas livets vatten
du adiago vandrar här
Stilla för du ljusets låga
somna gör jag i din famn
Stilla för du ljusets fråga
somna gör jag i ditt namn
Bunden vers (Rim)
av Sparvögat
Publicerad 2024-12-09 07:01
Flicis
Wow
2025-05-23
S.A.I. Steve Lando
Underbar att läsa, underbar att känna.
2024-12-16
Solstrale
Underbart talande, ljusbringande och för en hem!
2024-12-16
Karl-Bo Lundstedt
SÅÅ VACKER, SUBTIL MEN DOCK EN BOMB RAKT IN I HJÄRT-TRAKTEN! VÄLBEHAGS RYSNINGAR.. BO-MÄRKE
2024-12-14
Susen
Du målar ljuset strålar fylld med hopp och tro. En trösterik och ljus dikt som berör i hjärteroten. Fotot tillika mycket tilltalande
2024-12-11
Anya
Att somna i Hans namn är ju en underbar trygghet....tänker jag. Hela texten är en vaggsång till diktarjaget om att vila stilla i vintern. Så vackert.
2024-12-10
Lena Staaf
Ljuset som ledmotiv i de båda dikterna. Lugnt, melodiskt, stilla.
2024-12-09
Knickedick
Som en vacker förfruselse
2024-12-09
Vindsvala
Skön betraktelse av vinterlandets vackra sida, ljus över vita vidder som vilar i frostens famn.
2024-12-09
Olof Lagerhorn
Den fördjupning av motiv och tema som de på varann följande versparen inom respektive del ger, ges en ytterligare dimension när de två avsnitten relateras till varann; en väl varierad och utvecklad dikt.
2024-12-09
Eva Helene
Så vackert detta! Skulle mycket väl kunna tonsättas och bli till en riktig vinterpsalm.
2024-12-09
Marita Ohlquist
En underbar text om livet och tiden som är, men får även en känsla av en högre dimension.
2024-12-09
ej medlem längre
Snöstjärne- vackert.
2024-12-09
Öknens Ros
Så spröd och skör poesi, stämningsfullt nedtecknat! Bravo!
2024-12-09
Emanuel Sigridsson
Det som har fångat mig nyligen när det gäller dina texter åtminstone texter på senare tid (nu även här) är hur Du använder det jag skulle vilja kalla biologiskt betingade semantiska fält och den fråga som den iakttagelsen medför är: hur påverkar det min läsning? Förmodligen skapar det en universell språköverskridande ram för texten i sig. Man läser mer med kropp än med tanke. Vad menar jag? Jag menar att i texten ligger något stort och något litet gömt i orden. Överförandet till det tankemönstret blir att något litet, något stort återkommer ständigt: något som jag tror(?) skapar en djupare harmoni förutom rytm och rim. Kanske skulle man kunna kalla dem för semantiska rim rubricerade som/med en biologisk diskurs.
2024-12-09