Jag ställer mig i duschen, naken.
Jag tvålar in skammen, på kroppen.
DuschSvampen känns lika strävt som sandpappret, mot trädet.
Jag försöker skrubba bort sorger, smärtor från mitt förflutna, med rinnande vatten.
Jag möttes av min blick i spegeln.
Tanken slog till som en slägga mot bröstet.
Luftvägarna snördes åt likt ormar,
jag kippade efter andan-
Det kan alltid bli värre.
Fri vers (Prosapoesi)
av Artocrates
Publicerad 2024-12-14 14:13
den nakna poeten
bra skriven starka ord bra formulerat
2024-12-15
ej medlem längre
Brutalt ärlig. Slagfärdig. Mycket bra. Älskar titeln.
2024-12-15
Kungskobran
Förkasta skammen, den har alltid någon annan hittat på
2024-12-14