Det fanns en tid då ordens blanka stål
var nog att släcka bröstets alla bränder,
men orden som var våra närmsta fränder
har själva brunnit ner till mattsvart kol.
Och meningsfyllda frasers vävda vrål
har långsamt runnit ut ur våra händer
och tanken driver bort på öde stränder
där sanden saknar innehåll och mål.
Det fanns en tid då språket var granit,
ett riktmärke, en mäktig monolit
som förde sinnen samman i en lystnad.
Men i dess ställe finns en distraktion,
ett skiljetecken med en klar mission
att blott så missförstånd och evig tystnad.
Bunden vers (Sonett)
av OmE
Publicerad 2024-12-16 10:16
SpamPippiL
Fin sonett.
2024-12-18
Larz Gustafsson
Det fanns en tid när språket var rosa kuddar. Lyckligtvis är den förbi.
2024-12-16