När systemen kollapsade, dog alla fåglar
och asätarna jublade
och log utan övertygelse
och deras ögon och hud blev grå.
När fåglarna försvann, brast molnen,
och städer, hem och drömmar dränktes
och skyarna värkte och skrek
och sargades och blödde.
När vi flydde var alla färger borta
liksom karosser och däck
och vi vandrade tills ljuset dog ut.
Någon skrek i stormen: “Det blir bättre!
Det här är lögn! Vi går stärkta och helade ur detta!”
Lite senare trycktes ett ansikte djupt ner i dyn.
- - -
Isande vågor.
Bultande ruiner.
Oförsonliga skyfall.
Lacrimosa.
Fri vers av Mats Gyllin
Publicerad 2025-02-14 11:07