så länge jag kan minnas
har badkar
aldrig varit min grej
vattnet har alltid varit för varmt,
jag för kall
precis som med närhet
och så mycket annat
tycks kroppstemperaturen min
sakna autopilot,
ha svårt att anpassa sig
amfetamin,
tunna hopdragna blodkärl
gömda bakom lager,
lager ärrbildningar
svaghet,
oregelbundna hjärtslag
oförmågan att hitta
en temperatur som är ens
i närheten av lagom
smakar det så kostar det
orkar inte stå,
kapitulerar
för grumligt vattnet
samtidigt avfyrar
duschmunstycket heta,
heta strålar
plötsligt sväller
svalget där långt nere
i halsgropen
kemiska tårar,
på återseende
slappnar av,
fylls av lättnad
men aldrig
aldrig i mer
än en minut
ett smärtande välbehag
och likstela fingrar
domnar men sticker
tillfälligt tinas
blodet upp,
fryser men bränns
när kokhett
kranvatten träffar
obotlig gåshud
sensorisk chock,
extern distraktion
interoceptorer
i förvirring
slipper känna efter
i fyra-fem
sekunder ungefär
å helvete! jag minns!
upptäckten stör
men hur som helst
minns jag
att det är en förmåga
som även jag besitter
haken:
den upphör så fort
jag lämnar ditt bröst
Fri vers av retzzzina
Publicerad 2025-02-17 23:16
osynligt- synlig.
Dethär med att känna saker rätt är inte min grej heller. Även jag är autistisk.
2025-05-25
rostspik
Bra om annorlunda sensorik!
2025-02-18