Hon dansade ensam vid sjön,
där molnen hängde lågt,
nästan snuddade vid vågorna.
Karmosinsiden svävade i luften,
hennes armar vecklades ut mot himlen—
alla de kvinnor hon måste spela,
alla hennes jag, utlagda att välja mellan,
som pappersdockor,
tejpen kliande vid kanterna.
Hon lät sina fötter sjunka ner i leran,
kände jordens rop
dånande djupt därunder.
Fri vers (Fri form)
av poemsbyjonna
Publicerad 2025-04-28 21:41
Eva Langrath
En fin dikt där jag lätt dansar med diktjaget i vers ett för att sedan föras in i en existentiell dans som får mig att förstå att diktjagets liv är allt annan än lätt.
2025-04-29