Nattens Hunger

Din blick var en eld jag inte kunde fly,
tung av löften, våt av begär.
Du log som om du visste vad jag ville,
innan ens tanken hann bli ett ord.

Dina händer – fräcka upptäcktsresande,
ditt hjärta en rytm jag dansade efter.
Vi föll, vi förenades,
du var storm och jag var segel.

Mellan lakanens hemliga språk
viskade vi utan censur –
kött mot kött, andning mot andning,
tills natten sjöng vår synd som hymn.