Jag släppte tiden fri.
Förstod inte dess flykt.
Stannade i steget och -
Vilade bara lite...
Tänkte att - imorgon...
Men det finns så många morgondagar.
Små orosmoln och glädjeskutt
som måste tas omhand.
Men tid finns - någonstans - därute.
Jag hinner.
Bara några steg till.
Tiden - livet - väntar på mig.
Ser på mina händer.
Så mycket de hann med.
Men var det tillräckligt?
Och vart tog tiden vägen?
Den där tiden jag pausade från?
Medan jag bara....
Fri vers (Prosapoesi)
av Stardust
Publicerad 2025-06-22 17:56