doften av solvarm tjära
är förevigad inom mig
nedärvd genom släktled
hos enkelt roslagsfolk
en naken kropp torkar
mot släta klippor
alltid hånad av retsamma måsar
men omfamnad älskad av Sol
silverglittret under ytan är
dyrbarare än silvret stadsbon önskar
levande rikedom stulen från Ran
ibland krävs ett offer tillbaka
mörka vågor oss då jaga
vems tur denna gång?
en hälsning och tack
till dig
som då måste dö
husgrunden kobbarna
molnen vårt tak
Polstjärnan väggarna
vinden vårt bolster
skären vår uppfart
vattnet är härden
hjärtat som bär
där rors-lagen råder finns Roslagens famn
mitt hem är Blekinge, och Rodens land
upp till Sundsvall, vi ror lite till, ta i
låt oss ro så långt vi kan
Fri vers (Fri form)
av Rospigg
Publicerad 2025-07-14 08:42
sphinx
Texten väver ihop mytologi och verklighet sömlöst. Vackert så. Sedan blir det ett himla ro-ande med dessa långa färder.
2025-07-14