Bottenkänning
Jag har krälat på botten
i Havet som ryms i vårt inre.
Där nere är det mörkt,
så mörkt att inga skuggor finns:
Jag känner mig fram utan ljus.
Som en blind höna på en bilparkering.
En slemmigt och klibbigt "Något",
berör mig, sekunden efter hälls detta över mig,
djupt nere, långt under ytan!
Jag gläds åt att vattnet hindrar
mig från att känna någon lukt,
och att ögonen grumlas av vattnet
Skrämd: Simmar jag uppåt,
undan fasorna i det undermedvetna
Väl medveten om att jag en dag tvingas
dyka ner igen för att finna och förgöra:
Källan bakom alla ilusionerna
Djupt där nere!
Fri vers (Fri form)
av Mats
Publicerad 2025-08-06 22:23