Jag gick iland på en ö
mina fotspår i sanden
mina andetag i luften.
Jag förvandlades.
Ön förvandlades.
Förvridna tallar
drack min utandning.
Spindlarnas vävda labyrinter
försökte fånga mig
skimrande dödsfällor med rader av små offer.
Ett moln av sjöfågel briserade
i diffusa mönster
ditt ansikte tecknat
mot det himmelsblå.
Skrivtecken av moln strömmar förbi.
De är på ett språk jag inte kan tyda.
Ön vill förklara något för mig.
Livet, döden
och allt jag klamrar mig fast vid.
Jag lyssnar på öns röst,
läser öns brev
ser de många försöken att nå fram.
Det enda budskap jag förstår är
”det kommer att ta lång tid
innan du kan se klart”.
Fri vers av Rafmagn
Publicerad 2025-08-12 11:04
Kungskobran
Livets oförklarheter speglas i denna fantastiska dikt. Bokmärkes
2025-08-13
Yrre
Spännande, djupgående "ett moln av sjöfåglar beiserade" gottläst!
2025-08-13
sphinx
Såg att du var arkeolog, så svårt inte läsa in detta i texten. Arkeologiskt utforskande med hjälp av metaforer i ett svårförståeligt (och kanske) dubbeltydigt landskap. Hur som. Gillas. Tänker att dikten bär hela vägen med sitt (grävande) budskap.
2025-08-12