Så vilar du någonstans, tror jag.
Så glider natten på plats mot 25
en liten vridning bara och så är det så.
Som den sista vridning du gjorde mot
jordlivet, nyfödd och längtad.
Du är inte större än du gör dig men för
mig är du alltid större än livet självt.
Du i mig, du utanför mig.
Du i dig själv, vilsen.
Jag är en cirkel och du fyller.
Du är en oro, jag är ett moderskärl.
Du är en son.
Fri vers (Fri form)
av Elaine.S
Publicerad 2025-08-12 15:02
Koloristen
Gött mos!
2025-08-16
sphinx
Texten får tala för sig självt! Tack!
2025-08-13
Gunilla Karlsson
Moderskärleken...
2025-08-13
Monika A Mirsch
underbar din dikt - `mitt 'moderskärl' Tack!
2025-08-13
Yrre
Så mycket kärlek
2025-08-13
Lena Staaf
Så fint skrivet om en älskad son. Vilsenhet och oro, allt får en moder bära.
2025-08-12
Diana.Sh
Så vackert och berörande. Orden känns ända in i hjärtat. Tack,
2025-08-12