Du var lika arg som Emils pappa
Min barndoms stora fasa
Du skrek tills modet inte gick att lappa
Raseriet växte och fortsatte rasa
Din ångest var förklädd till ilska
Du tömde den tondövt över mamma
tills lillebror bara vågade viska
Men skulden duckade du med detsamma
Du var oönskad och ensam
och dina egna trauman skadade oss
Istället för att förklara din sorg och skam
dolde du känslorna genom att slåss
Åren har hunnit ifatt dig
Du har blivit en gammal man
Äntligen låter du mig förstå dig
Tack för att jag får höra din livsroman
Om jag bara alltid hade insett
att du inuti är snäll, klok och rar
Då hade du varit min favorit - lätt som en plätt
Min snälla, rara, arga far
Bunden vers (Rim)
av Lilla Thessan
Publicerad 2025-08-24 01:35