Jag har stått vid avgrundens rand
med hjärtat i tusen bitar
och trott att jag aldrig skulle resa mig igen
Jag älskade dig så att allt sprack
Du är fortfarande mitt livs kärlek
det kommer aldrig att förändras
Din skugga följer mig som solljus på vatten
vacker, oåtkomlig, alltid där
Men jag förstår nu
Du kunde inte möta mig
Inte för att jag var för lite
utan för att du inte vågade
Jag väntade
Jag var försiktig som någon som bär glas
Jag var tålmodig som årstiderna
Jag var förstående som natten
Jag accepterade dig helt
men du accepterade aldrig mig
tillräckligt för att släppa in mig
År har gått
Jag har slutat vänta på att du ska öppna dörren
Nu vet jag
Mitt liv är mitt
Min glädje är äkta, även utan dig
Jag trivs med den jag har blivit
en människa som kan älska djupt
och ändå gå vidare när kärleken inte får plats
Jag förväntar dig inte längre hit
Inte för att jag har glömt
utan för att jag har valt mig själv
Det är där friheten bor
i att veta att man kan överleva
även det som kändes omöjligt att överleva
i att älska någon för evigt
utan att behöva dem för att vara hel
Jag är trygg i mig själv nu
Och det är den vackraste kärlekshistorien
jag någonsin har levt
Fri vers av Måsliv
Publicerad 2025-10-02 20:04