Det stämmer att det finns en ledsenhet i mig
Och kanske kommer det alltid att finnas
Men det är inte som det en gång var
De som dömer
Och de som säger att
Det var inte såhär de skulle gå till
För de fina
De vet inte den här styrkan
För de har inte varit där jag varit
Jag var där och vände:
Vid avgrundens rand
Och slutsatsen av det
Var att
Jag kommer att överleva.
Ut ur det mörkret
När man tar sats och lämnar det bakom sig
Därifrån kommer en urkraft.
Jag ser vem som helst i ögonen numera
Det tog så lång tid
Att känna så
Fri vers av Någorlunda
Publicerad 2025-10-22 20:32
Nika M
Helt fantastisk dikt! Luftigt och flytande skrivet om att på egen hand, med urkraft, ha vänt en för diktarjaget felaktig inriktning, att ha lyckats med det nästan omöjliga. Min blick lyser av respekt! Bokmärkes!
2025-10-23