Jag vet att det inte är normalt.
Jag vet att det inte är normalt
att konstant frysa,
att håret faller ut i klumpar,
att ha en kropp täckt av blåmärken.
Det är inte normalt
att det svartnar för ögonen så fort man ställer sig upp,
eller att konstant vara yr och illamående.
Det är inte normalt
att spendera hela dagarna tänkandes på mat,
vad jag får äta
eller när jag får äta.
Det är inte normalt
att vara så rädd för att gå upp i vikt.
Att känna en så stor glädje och stolthet
när vågens siffror går ner
och jag långsamt tynar bort.
Det är inte normalt
att springa i timmar
tills benen viker sig under mig.
Det är inte normalt
att spy så fort minsta lilla kalori landat i min mage.
Det är inte normalt
att vara så här rädd.
Det är inte normalt
att vilja vara sjuk,
att vilja bli ”sjukare” än vad jag redan är
och samtidigt förstå
att jag aldrig kommer tycka att det är nog.
Jag önskar så mycket
att jag aldrig blivit sjuk.
Men nu är jag det,
och alla får det att låta så himla lätt att bli frisk.
Det är ju bara att bestämma sig och kämpa,
det är bara att börja äta mer,
så kommer allt bli bra.
Jag har varit sjuk majoriteten av mitt liv.
Det är inte bara att bestämma sig för att bli frisk.
Det blir lite som att försöka lära vinden att sluta blåsa,
när det är det den alltid har gjort.
Det ligger så djupt rotat i allt jag vet.
Jag vet att det inte är normalt.
Jag vet att om jag fortsätter så här kommer jag att dö.
Mitt hjärta kommer inte längre orka slå.
Men hur orkar man fortsätta när allt är så mörkt?
När det det känns som att man drunknar i natten.
När avgrundens rötter har slingrat sig så tajt kring mina ben,
att jag inte längre kan fly.
Jag vet att det inte är normalt.
Men kontrollen är inte längre min,
och jag vet inte hur man slutar.
Fri vers av Tili
Publicerad 2025-11-10 23:47
Moxica
En naket avslöjande text om hur det är att vara i din situation. När man läser dikten, känner man det du känner, sorgen, maktlösheten.
2025-11-23