Det gör ont
men jag måste låta dig gå...
Alltför länge
har jag väntat, trott och hoppats
intalat mig själv
att allt ska bli bra
att allt ska ordna sig
och bli som förut
så som det var förr
så som det var innan
innan allt
Det fanns en tid
då tilliten fortfarande levde
absolut och oklanderlig
då lojalitet och kärlek
bodde i våra hjärtan
varmt och tryggt
inbäddade i löften
om att stanna
för evigt
Du var min närmsta
min älskade, min vän
den bästa, allra finaste kära
den jag delade både
glädje och sorg med
ja, du blev min stora trygghet
och skänkte mig så mycket
det som sällan varit givet
du förstod mig,
mig och vad jag behövde
så du fick tillgång
till mitt hjärta
mitt liv, mitt innersta
det fanns aldrig någon tvekan
för det fanns bara Du
Du och jag
och i din varma famn
kände jag plötsligt det jag saknat,
hos dig var jag hemma
Men livets alla val
och beslut
följs av konsekvenser
och ibland förlorar vi
förlorar det allra käraste vi har
även om det kanske inte alls
var vår mening
Det gör ont
men jag måste låta dig gå...
Fri vers (Fri form)
av Alysse
Publicerad 2025-11-16 00:47